A priori

Jag tycker faktiskt at Emile Zola skriver bra, hans karaktärers egenskaper förefaller sig passa med berättelsen.
Att Camille är sjuklig och klen, får sin mor ständigt att oroa sig.
Väljer att låta Therese gifta sig med Camille för att kunna ta hand om Camille, efter henne.
De levde ett mindre socialt liv tills de flyttade till Paris, men eftersom Camille har inget som skulle få Therese att intressera sig i honom. Så skulle Therese säkert lättare fästa sig till en mer framkomlig man.
Therese och Laurent blir förälskade i varandra. Medan Camilles karakäriska egenskaper är den perfekta offret till att drunkas.
Allt hänger ihop, så att berättelsen och karaktärernas egenskaper är som två pusselbitar som passar ihop.

Hans skrivning, beskriver och ger handling. Hans skrivning ger känsla.
Therese var tvungen att följa hennes försvagande diet, fastän hennes egenskaper beskriver henne mer vild. Samt blir hennes liv begränsad med att hon är tvungen att ta hand om Camille och gifta sig med honom.
Vilket får en att tycka synd om henne.
Eftersom vi inte fick läsa hela berättelsen, så tycker jag att den än så länge är bra.
Den har svåra ord, men tröttnade inte av att läsa de sidor vi fick läsa.